Cajsa

lögner

När man tror att allt är bra.

När man inte vågar tro på det längre,

då drar man en lögn om att allt är bra.

Lögner är inte bra, lögner gör ont, 

ibland gör det så ont

att man inte vet vart man ska ta vägen.

Och ibland ser man bara en enda utväg.

Men det är även en lögn.

För det finns alltid fler utvägar.

 

 

Ibland saknar jag att vara liten och väldigt naiv. Kanske man inte borde göra men det gör jag ändå, kan inte rå för. Är trött på att förstå, är trött på att se den färglösa verkligheten. Vi är tragiska djur. Det är sjukligt. Jag känner mig sjuk som tänker sjuka tankar. Det kliar så i mina fingrar och kroppen värker. Orkar inte med smärtan inifrån. Det är helt sjukt att jag skriver sånt här på bloggen ens. Jag är sjuk, det är ingen lögn.  

Mamma, jag tror att jag är deprimerad

10 långa dagar sedan jag skrev något vettigt. 10 dagar som gått alldeles för snabbt men ändå känts som en evighet. Ärligt talat vet jag inte vad som hänt, jag har varit sjuk fram och tillbaka, kollat på fotboll, varit i Varberg (om jag inte nämnt det) och ätit supergod pasta. Idag har jag i alla fall suttit på riskettan, det var mycket bättre och roligare än vad jag trodde, sedan käkade jag lunch med Alexander och det var supertrevligt, kul att prata med gamla skolkamrater. När jag kom tillbaka till mitt började jag städa, så har plockat undan massor och diskade tills jag fick russinfingrar. Nu är klockan snart halv nio och jag borde laga mat men har egentligen varken lust eller ork, men antar att man måste äta också. 

I morgon åker jag hem, sedan är det lov men ska göra två praktikdagar (som jag bara vill spy på, vilken ångest) men ska se om jag kan göra dem på söndag och måndag så det blir avklarat. Har massa att plugga men vill bara gömma mig från allt det där som har med skola och livet att göra. Längtar inte ens till nästa studenfest, vill bara spy upp själen och skicka den till Venus. Ahja. Får väl koka lite pasta. 

 

Allt det där man borde göra

Mitt humör gjorde pannkaka och bara vände. Var på topp men nu vill jag typ äta grus. Känner mig som världens vidrigaste människa, duschar typ 2ggr varje dag, får seriöst spel på min förkylning som gör att jag missar massa och får ta igen skit på lovet. Mår så förbannat dåligt över allt. Nej jag vill inte längre. Vill verkligen inte längre. Jag vill ut och springa mil, men jag är alltid sjuk, mina knän och vader klarar inte det. Jag vill ha mitt körkort men jag har fan ingen ork. Jag har så förbannat ont i kroppen hela tiden, det värker så. Ibland kan jag inte lyfta ett glas med vatten utan att behöva ta det med båda händerna som ett litet barn för det värker så i händerna. Det är inte bara styrkan som rinner ur mig, utan hela jävla livslusten. Nej nu ska jag dricka kaffe till jag spyr så jag mår bättre. 

 

04.30 på tok för mycket

Har verkligen kommit in i en ond cirkel. Måste ta mig ur det här, det är alldeles för bekant. Minns den tiden då jag somnade runt 06 och sov 1h och sedan gick till skolan och mådde död apa. Spydde, åt inte, gjorde annat dumt, grät, var trött, tog inte hand om mig själv. Aldrig har jag nog mått så dåligt. Vet inte riktigt vad det är, antagligen stress och oroligheter just nu, så klart börjar man bli förkyld som pricket över i:et. Toppen! Men det kunde varit värre. Ska bli skönt med fredag i morgon, ska gå runt och må dåligt, haha, nej kanske inte riktigt men det är bara att köra på. Känns tråkigt att inte veta vad det är som gnager, lite ditt och lite datt skulle jag tro. Ska bli så skönt att komma hem i morgon också, att få krama om familjen, kolla till min Hilda, prata med hönorna, kolla på Doobidoo och Skavlan, dricka och äta gott. Jösses vad jag älskar att komma hem till familjen och huset. 

Längtar till att hitta kraft och energi igen, när jag håller på att bli frisk börjar alltid något annat sjukt. Är det inte migrän i magen är det värk i kroppen, börjar jag bli frisk så jag kan gå ut och röra på mig pajar knät och vaderna krampar så jag inte kan pwa eller springa. Värdelös. Värdelös kropp. Behandlar den vårdlöst också kanske. Men vad ska man göra? Leva med det I guess. Jag har i alla fall satt igång med körkortet, det är positivt, en vecka kvar i skolan sedan är det lov vilket också är positivt. Jag har bra vänner, det är också positivt. Jag hittar bara inga energikällor längre, vilket är otroligt jobbigt, måste verkligen hitta en hobby eller ett intresse som inte tar för mycket kraft eller tid. Brodera, virka,  skaffa ett litet husdjur? Det återstår att se. Får la googla annars, skämt å sido. 

Nej får väl försöka somna igen.

 

Fina. Lyssna. 

 

Jag kanske inte mår så bra just nu. Eller nej jag mår inte bra och det är inget jag tänker sticka under stolen som jag alltid gjorde förr. 

Det är ju så himla bra att jag vet att jag mår dåligt för då kan jag göra något åt det, och det tänker jag inte, utan det ska jag göra. Jag ska må bättre. 

 

 

 

Osmart.

Tråkiga måndag, hoppade inte precis ur sängen i morse, men snart är denna dagen avklarad. Har i alla fall skickat in 1 uppgift, orkar inte mer nuu. Ont i magen och jätteträningsvärk i ryggen av räfsningen igår!! Eller nått, har börjat stråla upp i nacken och axlarna, vilket är mindre gött. Ont i höften också, haha, så gammal jag börjar bli men antar att det är så här det känns att leva. Efter skolan gick jag och bokade in några körlektioner och riskettan så fyfan vad mycket jag har på schemat, hela huvudet är kaos så det gör ont i magen haha. 

Mamma var och hälsade på en snabbis och jag har gjort ett körkortstest/träning. Ska kolla på AHS, vill verkligen komma ikapp säsong 4!

Sunday- Fun day

Förstår inte var veckorna tar vägen. Dom bara rusar iväg! Har mått rätt dåligt denna veckan, penicillinen förstörde ju hela immunförsvaret så trött kropp, ont i magen och huvudet stod på schemat. Har i alla fall sovit en del eller mycket kanske man ska säga. Ett par kusiner var hemma och hälsade på lite, vilket slutade med att jag däckade i soffan så man kan ju säga att jag var trött. Men idag har jag mått bättre, räfsat löv, kört hjullastare, pratat med höns och städat min Hilda (min bil!). Kändes bra. Åkte även in till Falkenberg ikväll vilket kändes lite segt, städat liteee osv, kollat igenom kalendern mm. Vuxenpoäng. Så nu är jag rätt trött, igen. Ska ta en ipren, lägga mig framför American Horror Story, ska börja på säsong 2, så jäävla bra och helt sjuk! Och dricka lite mer kaffe. 

 

Oh, weekend.

Skönt med helg, tråkigt att det går så förbannat snabbt. Varit sjuk och käkat penicillin, gött att vara på bättringsvägen i alla fall. Har haft en trevlig helg, lite besök så dog av trötthet, sedan har jag bara varit med familjen, himla gött faktiskt. Kom in till stan ikväll, tog en kaffe med Nillan, tjötat i telefon med Louise och lyssnat på musik. Ska nog kolla på Ylvis och sedan nana. Behöver massa energi för veckan som kommer. 

 

 

Min helg i bilder. Stövlar, mys, käk och slappekläder. Har förresten gjort om designen, hoppas den inte är för rälig.

Du kanske tycker att jag är en motherfuckin' douchebag / Kanske för att du är så fucking oswag /

Börjat lyssna på massa konstiga låtar och svenska artister/band. Kanske för att jag är så konstig, kanske för att jag är ovanligt konstig. Det känns som om själen stängt in sig någonstans i min kropp. Kanske i min häl. Dit når jag inte ändå för jag är så ovig. Men känslorna är verkligen överallt, det går inte ihop. Min kropp och hjärna går inte ihop och min själ är borta. Alla skratt är genuina men när skratten tystnat känns allt så fel. 

   Visst att mycket handlar om tajming men vafan, tajming kan ta sig i röven. Time does not exist, the clock does. Sedan är jag bara 17 år i staden, som Maggio sjöng en gång va? #YOLO, men nej, okej om man gör fel, okej om man tar dumma beslut men det ska man ju göra. Passa på när man är liten. Det är inte hela världen om lite går fel. Okej kanske om man röker på och får snetändning men röka på behöver man ju fan inte göra. 

   Kan man säga att man är vilse. Jag gör det i alla fall. Jag är vilse, så vilse. Hittar inget jag riktigt trivs med. Är i stan men då har jag en konstant stress i kroppen. Blev sjuk nu pga att jag inte tagit hand om min kropp. Men när jag kommer hem till landet är det en kliande känsla av rastlöshet. Ärligt talat vet jag inte vad som känns bäst. Men självklart är det skönt att komma hem, men just nu är det som om jag står emellan, det där med att vara barn och vuxen. Det är inte så jävla heja att vara vuxen hela tiden. Men å andra sidan är det inte heller så heja att morsan och pappa ska vara på en hela tiden. Det är svårt att hitta hem när hemma inte är hemma längre. 

 

 

 

 

Att våga släppa och ta nya tag

En jävligt lång onsdag stog på schemat, började med att kolla på Svart Kung som var förvånansvärt gripande. Gick i skolan till 15.00, tvättade lite med Nillan och stensomnade i hennes säng. Vaknade av att hon lagade chili con carne, alltså heaven. Sedan och Nathalie förbi, tjötade gött och sedan cyklade jag hem! Har gjort ingenting, pratat med mamma och Eld. Nu vankas det skandal på STV med en liten smoothie. Bästa, som jag längtat! 

 

 

 

 

 

Jag är så väldigt dålig på att låta saker och ting gå när jag inte kan förstå dem.

Jag hatar så innerligt när jag inte kan läsa av energier, det är min trygghet.

Upp